Ole Hallesby berättar:
”I detta sammanhang vill jag nämna om, vad den enkla bondflickan Bolette Hinderli fick uträtta för den store missionären Lars Olsen Skrefsrud.
I en syn fick hon se en fånge i en fängelsecell. Hon såg tydligt hans ansikte och hela hans gestalt. En röst sade till henne: ´Denne kommer att få samma öde som Ole Höiland, (Ole Höiland var en känd brottsling som dog i ett fängelse) om ingen upptar honom i sin bön. Bed för honom och jag ska sända ut honom att förkunna mitt lov för hedningarna.´
Hon var lydig mot den himmelska synen, led och bad och stred för denna fånge, som hon inte kände, och väntade ivrigt att få höra talas om en straffånge, som hade blivit omvänd och kallad till missionsgärningen.
Slutligen, under ett besök i Stavanger, fick hon höra talas om en straffånge, som hade blivit omvänd och nu skulle tala där i staden. Då Skrefsrud trädde fram på talarstolen, kände hon strax igen honom från den nattliga synen.
Denna kvinna hade förstått Jesus ord om att bedja fram arbetare i vingården.”
En av Jesu uppmaningar är att vi ska bedja om arbetare till skörden. Ibland kan detta innebära mycket konkreta böneämnen som Bolette Hinderli fick en upplevelse av. Ibland kan det innebära bön för länder och städer och ibland för vissa områden.
Kom ihåg att detta bönens arbete – att bedja om skördearbetare – kan förändra det som händer i din stad och på din plats och även i andra länder.
Fotnot: Lars Olsen Skrefsrud blev under sin strafftid väckt och omvänd. Han började läsa engelska, tyska, franska, latin, klassisk grekiska och hebreiska i fängelset. På rekommendation av Hans Peter Børresen antogs han 1862 till Johannes Gossners missionsskola i Berlin, där han lärde bland annat hindi och bestod 1863 avgångsprövning som den främste. Samma år reste Skrefsrud till kolmissionens station i Ranchi 300 kilometer väster om Calcutta; 1865 följde Børresen efter. År 1867 påbörjade de gemensamt den betydelsefulla Santalmissionen. 1867 kom Lars Olsen Skrefsrud tillsammans med Hans Peter Børresen till Santalistan i Bengalen och upprättade där sin första station, Ebeneser, som sedan var denna missions huvudstation. Under de två första åren gjorde de sig förtrogna med de inföddas språk, seder, samhällsinrättningar och religion. Sedan började de ett betydelsefullt arbete som innebar att de bildade en församling varifrån sedan infödda arbetare gick ut i byarna två och två.
